Vallning med Bearded Collie

“Should you, whilst wandering in the wild sheepland, happen on moor or in market upon a very perfect gentle knight, clothed in dark grey habit, splashed here and there with rays of moon: free by right divine of the guild of gentlemen, stre- nous as a prince, lithe as a rowan, graceful as a girl, with high king carriage, motions and manners of a fairy queen; should he have a noble breadth of brow, and air of still strength born of right confidence, all unassuming; last and most unfailing test of all, should you look into two snow-clad eyes, calm, wistful, inscrutable, their soft depths clothed on with internal sadness - yearning, as is said, for the soul that is not theirs - know then, that you look upon one of the most illustrious sheepdogs of the North.” Alfred Oliphant.

Vallanlagsprotokollet
BCCA:s arbetsstandard för Bearded Collie

I inledningen beskrivs Beardisens ursprungliga arbetsom- råde lite allmänt, och man får gärna intrycket av att den endast lämpar sig vid arbete med stora djurflockar på stora ytor. Detta är naturligtvis inte fallet, utan Beardisen kan med träning fungera med samma lugn och självförtro- ende som vilken annan vallhundsras som helst och vara till verklig hjälp för sin ägare.

I det efterföljande stycket om ‘läraktighet’ nämns, liksom i förbigående, att Beardisen är ‘fullt kapabel att tänka själv’. Det betyder helt enkelt att Beardisen inte alltid kom- mer att lyda föraren om den uppfattar situationen såsom krävande en annan åtgärd än den föreslagna... Denna egenskap är under utbildningstiden en aldrig sinande källa till frustration (för både hund och förare...) - en tänd Beardis är snabb och motiverad och det gäller att man är beredd att hantera den. Det som inte nämns är att många Beardisar som av sina ägare uppfattats som lyhörda men lite räddhågsna, mjuka hundar, under vallningsträning snabbt kan förvandlas till hundar som är både ‘döva’ och stenhårda. Liksom vid all framgångsrik hundträning gäller det naturligtvis vid vallningsträning med Bearded Collie att man har ett gott förhållande till sin hund och att man har ett väl etablerat ledarskap. Ju tidigare man börjar behan- dla hunden som en vallhund desto bättre!

Vad gäller Beardisens arbetsstil, så beskriver standarden en upprätt, aktivt arbetande hund som använder både ‘studs’, nyp, skall och rena kroppstacklingar för att flytta djuren. Detta är naturligtvis inte fallet när man ska flytta tio unga, nerviga tackor längs en väg, från en hage till en annan. Då arbetar den tränade Beardisen visserligen up- prätt, men på lagom avstånd, lugnt och tyst, uppmärksam på eventuella utbrytningar. Vissa hundar, dock inte alla, använder skall under drivning av flocken.

Det kan ibland tyckas svårt att förstå när man är nybörjare (särskilt med en vuxen olydig hund), att hunden faktiskt en dag kommer att samarbeta, men en vallhund är inte färdig efter en veckas kurs - det tar år av träning, och det gäller Beardisar såväl som alla andra raser. Den otränade, men ‘tända’ Beardisen är allt som oftast tämligen het på gröten och tenderar att jaga upp sig, med ett intensivt skällande som resultat. Mycket av den inledande träningen inriktas följaktligen på att koppla av kring får och att behärska sig. (Både hund och förare...) I övrigt går ‘vallhundsträning’ till 95% ut på att utbilda föraren. Hunden kan det mesta redan innan - det är en fråga om att kanalisera hundens inneboende kapacitet, att lära sig kommunicera med sin hund.